Ja detta är jag
Ja inte kan jag säga att jag älskar mig själv precis. Kroppen blir sämre och sämre och smärtar så mycket så jag vill gråta av att bara ta steg.
Smärtan ligger på 7 -10 på smärtskalan 0-10 och jag vill bara skrika av smärta men spelar teater bara för att inte bli tokig .
Att ha smärta och vet att smärtan ska bli värre är inga positiva fakta att ha i sin hjärna.
Beschtrews löper amok och jag tycker jag känner mig trött,håglös och dumihuve'.
Vet ju inte om Leukemin gör mer symptomen nu när värdena stiger eller om det "bara" är utebliven medicin för AS = Beschtrews som ställer till allt.
Jag vill inte ha det så här! Det finns heller ingen ljusning ännu pga. Jag har fått nästa operationstid. Preliminära datumet är 21 november. Så ingen Humira före och ingen spruta på minst 1 månad efter.
Ingen kul tanke! Hur i hela helvetetsfaan skall jag kunna peppa mig och stå ut!?!
Jag vet inte!
Jag vill kunna vara människa,fru mor ,farmor och mormor.
Kunna hjälpa till utan att känna mig hemsk av att säga:
- nej jag klarar ej det...
Hade pojkar här och fick be om hämtning av dem för min kropp orkade ej mer. De for och jag somnade tvärt och sov 2 timmar. Kroppen gjorde ond bara av att vakna.
Ska det vara så?? Att jag ej ska vakna?
