Idag är det precis 1 år sedan jag fick min kml diagnos.
Året 2013 var det värsta året jag upplevt i mitt liv men 2014 har jag iallafall känt en ljusning från förra årets mörker.
Jag har lidit och haft bättre dagar. Glivecen har betat ned min cancer och kroppen har i sakta mak fyllts med energi.
Det är sådan enorm tur att jag haft min familj och alla underbara vänner som stöd detta år.
Vänskap är igentligen det enda en människa behöver (förrutom framforskande medicinerna~så klart) för att få mening i sitt liv.
Jag hade innan min cancer ströläst nån tanttidning och där fått inblick i annans cancerolycka, även denna medmänniska sa samma sak.
-

-Meningen med Livet är människo-gemenskap ALLT annat blir oväsäntligt !
Mitt i biverkningar och kroppsmärtor har jag fått känna glädje.
Fester, besök, resor OCH underbara besked.
Bra besked om att jag blir friskare och sluppit omförvandla kml till akut leukemi är såklart det bästa....men jag skall oxå få bli mormor!!!
Det är lycka det! Snacka om att jag känner att jag vill fortsätta leva !