Låt tiden gå
Att vara sjukpensionär som 50åring är vissa dagar vääällddiiggt tråkigt. Att inte ha något intellektuellt, nyttigt som skulle främja nytta för någon annan än mig själv, det är väldigt tråkigt.
Att jämt måsta tänka ut lämpliga göromål som kroppen orkar just den dagen. Att försöka finna vuxna människor som kan umgås någon timme så hjärnan får stimilans och man själv får känna sig som en medmänniska.
Jag saknar verkligen att vara arbetsför.
Jag har såklart förlikat mig med mitt liv och det leverne som jag orkar leva.
Intervall jobb, vila, lite jobb,vila . Alltså jobb med mitt hushåll. Det är det jag ibland klarar av.
Så skall det såklart vara när man fått sjukpension men man kan ju ändå känna sig uttråkad.
Tur jag har vänner som ibland vill ta en lunch eller ibland ta en promenad inne på ett shoppingcenter.
Tur jag har barnbarn som gillar var med mig så jag får känna mig behövd,älskad och behövd.
Som Liam 4 år säger :
-mojjmoj du har inte sagt du älka mig idag!
- jo men det sa jag väl?
- näe du så att du längtat efter mig .
-Jaha?! Å förlåt...Jag sa fel. Jag älskar dig!
