diagnosingela.blogg.se

Hur är det att leva med kronisk myeloisk leukemi, Bechterews, whiplash , hyperpara?

Kortison och värme

Publicerad 2018-08-30 08:28:02 i Allmänt,

Utan kortison =inte skoj. Jag beställde mer medicin genom medicinklinik . De strulade till det och skickade nytt recept på min "gamla" sort av kortison. Så nu har mitt förråd varit tomt i två dagar. Hua! Säger jag. Igår hade jag kramper i fingrar och händer där låsningen satt i flera minuter. Om och om igen. Satt jag ned så låste sig knän & höfter . Jag går verkligen som en gravid anka i sumpmark. Inte snyggt av mej som ful och fet kärring. Så idag skall jag hämta ut och knapra på underverkstabletten. Att jag blir uppsvälld och fluffig av kortisonet kan jag leva med men att vara handikappade stel med hemsk smärta därav har jag svårare att ta. Jag ligger nu under värmefilt för att mjuka upp lederna och pigment. Värme är underbart! Denna sommar har kroppen mått mycket bättre pga. Sommarhettan som mjuknar upp min kropp OCH humör. Hösten kom fort i väderomslag. Fina dagar men barometern visar fukt och det känns i kroppen. Jag är jätte avis på dottern(med familj) som just nu njuter i Greklands härliga sol. Jag vill oxå åka! Men jag får vara nöjd med kortison och värmefilt

Surisar

Publicerad 2018-08-22 21:05:14 i Allmänt,

Planen var att kunna sitta ute och äta surströmming
Men då hösten har kommit snabbt. Kändes 14° för kyligt, så surisarna fick dukas upp inomhus. Allt för att göra sin make, svåger, vän och dotternsfamilj lyckliga ätare. För själv struntar jag i surfisken. Magen tar sådan stryk så jag tycker ej det är värt att äta dem. Jag kan...men som sagt ej värt 3 dagars uppstötningar. Men familjenblev glad, då är jag glad

Gömd

Publicerad 2018-08-21 21:30:07 i Allmänt,

Gömd och därefter glömd? Om så vore. Att kunna leka struts och blunda hårt. Då skulle allt ont vara borta. Tyvärr så funkar det inte med sjukdomar som är kroniska. Jag gruvar mig mer och mer varje kväll för att svälja tabletten. Jag vet ju vad jag måste stå ut med i massa massa timmar. Jag är ej symptomfri om dagarna men värre blir det varje kväll med tabletten svald. Jag vill inte vara bland folk när jag mår såhär. Inte ens med min man. Gömd....låt mig vara glömd. Glömd är jag redan för många . Jag orkar inte vara en stöttande vän längre. Jag är nog en hemskare, tråkigare människa sedan jag fått mina diagnoser. Jag orkar liksom inte.... Jag orkar bara lägga kraft på dem jag har närmast, de som funnits i periferin har liksom suddats ut av min kraftlöshet att orka bry mig. Förstå mig rätt! Jag bryr mig men orkar liksom inte "bry mig" Jag gömmer mig och blir glömd. Eller som en släkting jag mötte för någon vecka sedan sa: -åh nej men jag orkar inte höra ...dina värderna är ju bra nu...så då är du ju frisk... så då stannar mina tankar där, jag orkar inte höra om cancer...alla får det ju... Jag blev ännu mera stum i vårt möte. Jag ids inte lägga kraft åt sådana människor eller VEM skulle orka vara vän med en sådan vän? Inte för att jag har pratat om min leukemi med hen heller... utan hen hade nog hört från annat håll eller av någon som möjligen läser min blogg. Just denna släkting hade stoppat huvuden i sanden likt en struts * ja~Ja JAG vet att det är en skröna om strutsen men låt det vara likt ett ordspråk bara , huvudet i sanden=gömd

Om

Min profilbild

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela