Det ä inge kul att haft kul
Vrak .Det är nog ordet som mest beskrivet mig.
Obrukbar,förlegad, bortglömd och ruttnar sakta.
Fy vilken hemsk smärta jag har nu. Vill gråta,skrika och försvinna.
Försvinna helt från mig själv.
Det gör så ont! PRECIS ÖVERALLT!
Det jag lider just nu mest av är binnhinnor som brinner och knän och höften som försöker penetrera min hud.
Det bränns ,jag kan faan i mig knappt gå.
Idag var vi på rolig familjedag där man skulle gå några kilometer för att se ,uppleva och köpa grejer om man ville.
Efter någon timme tog det stopp!
Riktigt stopp! Kunde ffaaannn inte gå. Ville bara skrika men skäms så jävligt över hur det blir. Stora äckliga tråkiga Jag som inte klarar ens gå! Det är jättejobbigt att erkänna. Jag rent av skäms av min ledsamhet.
Sonen fick hämta bilen och jag var grinfärdig men sväljer och gör allt för att ej visa. Visa verkligheten.
Jag vill så mycket mer men det går ej.
Kvällen kom och efter att tagit en snabbvila hemma så åkte vi iväg på Högskola-examensfirande.
Släkten där och jag fan inte ens en stol som passade så jag klarade utstå vara med och fira. Åt, gick runt för att dölja att jag ville skrika och gråta .Så efter några timmar drog jag hem själv från kalaset.
Förstår ni hur jävulskt deppigt det är att inte ens uthärda ha kul?
Sittande kul eller bara stående kul!?
Nej jag fick ta min skit kropp och deppiga huvud och krypa till kojs alldeles för tidigt för en lördagkväll.
Jag vill orka men kan inte!
Tror jag skall trycka i mig morfin för att bara stå ut...att inte kunna vara vaken för det gör ont. Det är inget liv!
