Solo
Jonas har åkt på en långweekend resa med några killkompisar till Irland så jag är SOLO hemma.
Det är såklart ovant att ej få hem honom om kvällarna men jag är en människa som gillar göra saker själv. Jag och min make är inte ett par som måste göra allt tillsammans och det älskar jag.
Folk som har sådana förhållanden är jag förbryllad över. Hur orkar man? Det måste vara dötrist att inte få var en egen person? Utan jämt "ett par"
Jag har pysslat med lera, hämtat småpojkarna i två dagar i rad från dagis, varit och handlat,sett på serie jag börjat gilla, sytt, varit på lite shopping, badat jaccuzzi och såklart gjort vardagssysslor. 
Sedan har jag legat som en propeller i sängen. Så gör jag även då maken är hemma också men kan ju bara göra det på morgonen ,när han åkt på jobbet...Så det är bäst att passa på...hihii...
Det blir ytterligare en nått utan honom då sas-flyg strejkar. De har fått tag på biljetter dagen efter så inte förrän tisdag kommer han hem.
I förrgår fick vi åka och köpa ny tv. Vår gamla exploderade och rök rejält och gav en hemsk gummi/plast Luk i hela huset. Turligt nog så kom brevbäraren precis då och erbjöd sig bära ut den stora tunga tv:en. Postnord service 🤭😉
Imorgon drar jag på en övernattning på spahotell i närligande stad med min bästa kompis.
Det skall bli kul och härligt.
