Sorg
Att känna sorg kan det finnas många orsaker till.
Att få plötsliga grårattacker helt oförberedd eller att bli deppad så det enda man vill är att dra täcket över huvudet.
Idag fick jag störtflod av tårar vid morgonkaffet. Ett 8årigt minne visade sig på Facebook, där min fina mamma busar
med syrran i svampskogen. Min fina mamma. Vad jag saknar dig!
Jag har varit nere i humöret i flera dagar denna vecka
med orsaken : min "JÄVLA kropp" på ren
svenska.
Jag är så otroligt stel och har jätteont PRECIS överallt.
Vad beror det på ?
~är frågan jag ställer själv och många runt omkring mej.
¥#€**¥JAG VET INTE!! Jag vill verkligen skrika det:
JAG VET INTE VARFÖR JAG MÅR SÅ HÄR NU!
Jag bara gör det.
Finns säkert många orsaker
•leukemi, Beschtrew, wipplasch, hyperpara, fistelhålet, SLE är väl några
•kyla, fuktighet av hösten
• Depritation
•uttråkad eller längtan efter något annat
JAG VET INTE. Jag känner bara sorg.
Sorg av saknad att må bättre, ha en kropp jag kan göra saker jag vill med.
Gå på mossa i skog, virka, promenera, båda, måla, klyva, dansa, renovera, städa, röja, hugga, klippa, gympa, sitta ....Ja har gå och stå....
Jag blir ledsen av att vara jag. Att inte kunna eller orka vara social .
Jag saknar verkligen pirret efter att få fixa till sig med finkläder och åka många mil för att få en dansupplevelse på en dansloge. Jag saknar att få packa korgen för att gå flera timmar i skogen. Eller att packa väskan för att få åka på Spa med en vän.
Jag sörjer att inte få åka på resa till varmt land eller att få åka på shoppingtur med min mamma.
Jag är ledsen att jag fått denna kropp och får kriga för att peppa mig själv att orka röra mig till en levande människa.
För inombords känner jag mig halvdöd. Smärtan har ätit upp min kropp.
Det sörjer jag.
