Kalasande och tillsammans
Flera sammankomster har och kommer bli några veckor nu. Det är så kul.
Då får man ses alla vänner och släkt och alla (eller nästan alla) förstår att just att ses är det som är den största gåvan .
Födelsedag,dop,examen,student eller att fira att någon finns. Vad det än är som blir till festlighet så vill jag vara med. Jag vill verkligen vara med! Att fått en sjukdom som för andra blivit dödlig gör att man tänker på :
Vilken jäkla tur jag haft! Min medicin hjälper mig så jag kan vara med på livets party!
Idag fyller min man och hans tvillingbror år. Jonas firades igår kväll då han jobbar lite sent idag .
Vi åt lite sallad och gott bröd igår efter att varit på gudsonens-barns dop.
Nästa helg är det högskoleexamen som skall firas och jag hoppas kunna medverka men kan inte planera min närmaste framtid, då jag skall opereras imorgon. Fisteloperation nr 6. Jag är inte taggad kan jag lova! Rent utan deprimerad över att måsta genomlida detta ännu en gång! Så de närmaste dagarna är det ingen fest! Då vill jag bara vara själv utan någon omkring mig.
