Tiden går
Helt obegripligt att det är över 1 månad sedan min (vår) älskade mamma dog.
Sorgen har visst gått in i en annan fas , jag gråter inte sådär obehindrat och rätt som det är Utan jag känner en saknad i all vardag.
Jag får infall att jag ska ringa henne...får dåligt samvete att jag inte åkt upp o hälsat på...jag får påminnelser hela tiden att vi ska göra saker tillsamman,exempelvis åka till klädbutik som ha annonserat eller att jag måste klippa henne...massa sådana tankar.
MEN INGENTING går att göra...Hon finns inte.
Jag är ganska bra på att ha saker att göra hela tiden så jag slipper ha tid att tänka.
Tankarna kommer mest på kvällen men numera vaknar jag inte med ett ryck och samtidigt gråter. Sorgen har nog gått in i ny fas.
