diagnosingela.blogg.se

Bruna bönor och näst intill svart stekt bacon är Svensk maträtt som blev en av veckans middag. "Brun böna" skall jag själv jobba på att bli från och med lördag. För på fredag åker vi mot Thailand och min favorit semester ö! Jag hoppas så otroligt mycket på att kropp och knopp kommer må så bra så jag kan njuta, njuta , njuta. Skall hinna ladda barn, barnbarn och "systrar" energi denna vecka för just att vara ifrån alla de jag älskar är lite jobbigt,trots jag endast skall vara borta 18-19 dygn. Idag har jag snusat och jollrat med 3 månaders gudsonsunge, imorgon skall jag äta lunch med syssvän efter det ska jag ha Saga på övernattning och på torsdag kommer min syster för att umgås och efter det skall alla mina i familjen hit på högljudd,surrande, lekande middag å tårta. Tänk vad bra att alla finns. Jag känner mig ofta ensam under vardagsveckorna men när det blir sådana här veckor så älskar jag verkligen mitt liv! Bihåleinflammation är klar behandlad. Jag känner fortfarande mig lite tät men det är nog vanlig virusförskylning som alla andra i min omgivning haft som smittat mig. Kroppen är ond. Det jag menar är att AS symptommerna har verkligen varit hemsk denna och förra månaden. Rejält skov med låsningar överallt och värk upp till 7 på skalan 0-10. Sitter jag på en stol så känner jag alla kotor i ryggraden trycka . Så resan i tåg,plan och taxi kommer verkligen kännas! Men jag biter ihop,ler och lyssnar på andras klagan istället. Det blir ju inge bättre av att jag säger något, folk fattar ju ändå inte nått av all smärta jag känner JÄMT. Det sårar ju mej ibland att folk ej fattar att jag är så här. Vissa tror : jamen jaha? Har du tagit spruta nu? -NEJ vill jag bara skrika! Sprutan gör ej smärta, den skall bota symptom men humiran gör biverkningar. Det är dem folk tror är min värsta smärta. Så är det ej! Mina sjukdomar är värst. Vissa värre än andra ibland och vissa är hemsk jämt. Så jag har likt ett ryggskott,ischias och bröstbenslåsnings-smärtor JÄMT. Varje dag! Jämt jämt. Jag skulle vilja skrika det i folks face ibland ,men det tjänar inget till. Deras ryggvärk är alltid värre. Så jag biter ihop och gråter inombords när jag ser saker eller vissa steg eller rörelser jag måste fixa. Jag känner mig som en mosad böna.