diagnosingela.blogg.se

Då har ALLT med min mans 50årsdag varit och sommaren kan starta utan dåligt samvete och irritation att inte ha kropp och humör som orkar!

Idag har varit en vanlig vardag med bebis/barn och syskonbarns lek o prat besök hela dagen.

Fast jag hann även fixa MINA arbetssysslor som jag fått som åttaganden från sista fest-genomgången.

Sedan försvann världen/levernet

~ för min kropp skrek 

SOV! stopp! Jag vill ej!

Faan vad hjärnan ha lagt av tillsammans med lemmarna på min kropp.

Jag är som sagt för mång- diagnostiserad med sjukdomar för att ha ett "arbetstempo"

Det funkar helt enkelt inte att köra på som jag gjort sista veckan, då saker bör fixas för att få det bra och folk ska kunna få det skoj.

Att vänta vänta och vänta tills sista dag innan festen 

För att göra saker , känns som jävulskt onödigt!

Men så funkar visst "det ordnar sig"-människor.

Synd bara att jag måste stå där med leende och låtsas att det ordnat sig...

Tänk om det ändå var nästa onsdag ändå!

Imorgon skall göra MINA sista shoppingåttagande. På kvällen skall logen få en sista städning inkl. Avställningsrummet där servetriserna skall kunna jobba...

Också skall partytälten opp. Men detta kommer jag ej orka va med på som det känns nu.

Varför har inte världen straffat lata människor med sjukdom istället för en som vill jobba? Det är så orättvisst!

Sedan är det "de här som inte fattar" folket som finns omkring mig...

De som ej fattat att jag :Kan Ej ,

Jag ork Ej ...det funkar inte för mig....

Att tex. "Bara" resa mig upp från en stol för att 

-räck mig hammarn

-hämta säckar

-vad ska vi äta

-hämtar du kaffet...

- kör du den så kör jag den... mm..mm..

"Jamen nu är väl allt klart" skall ju bara sopas lite...damma stolar och bord för 165 st gäster...

bära trädgårdsmöbler...få kylar på plats och fylla dem...Se till att bar buffe odyl. Ej är hälsovådliga platser

Men just ja...det är ju inte min fest...