Jag klagar säker alldeles för mycket för närståendes öron.
De är säkert less på mina suckar å stön.
Jag vill egentligen skrika av smärtan jag känner i mina benhinnor och skinn.
Det bränns så förfärligt så varje steg jag tar är en pina.
Tänk om man slapp känna nått. Ja precis...vara okänslig....
Det kan ju bero på massa saker. Men kanske det beror på gift jag måste tillföra min kropp dagligen?
Vet faktiskt inte.
Jag fortsätter bara sucka och stöna och biter ihop.
Jag har fått ny operationstid. 4 juni skall det karvas igen i mig. Inget jag ser framemot kan jag lova. Men det är väl bara bita ihop och gråta i ensamhet.
Suck,stön är min lott här i livet
