Långt mellan inlägg
Ibland går dagarna bara i sakta mak runt runt.
Vardagen liksom bara rullar och tiden går in i varandra.
Kroppen och knoppen är den samma och på frågan
-hur mår du? Svarar jag:
- jo tack jag lever ;-)
Vintern har kommit till Sundsvall och lederna fryser mer till is och blir stel i min kropp.
Det är så för säkert er alla även utan diagnoser , men det känns i min kropp rejält.
Jag läker ihop operationsåret och duschar ca 8 gånger / dygn.
Jätte tråkigt och jag blir less på all tid som försvinner för sånt tråkgöra.
Jag har inte "grinfärdigt-snorgråt-ont" längre och har börjat kunna göra sysslor lite mer.
Ibland vill jag som vanligt mer än jag orkar som det ska vara i sjukpensionär liv ,fast visst blir man less på kroppen.
Jag har iallafall fått energi för att vara med "ungarna" igen.
Det gör heller inte så ont att bära och jag blöder ej av lyften.
Fast sitta är ett otyg med dränaget och såret.
I fredags var första dagen på länge som jag själv fick infall att hämta pojkar på dagis.
Jag Halloween fixade lite med dem och vi hade jätteskoj
Jag har även köpt lite tyg som jag förtvätt för krympningens skull. Har sytt långa linnen.
Jag hatar att allt ska vara så kort.
Tjockisklädaffärerna har bara bredare kläder inte längre. Så jag som är 176 får alltid linnen korta så "cameltooe " syns
Så nu innan kl 7 på nya vintertiden har jag sytt ett linne(eller blev mer ärmlös tunika) innan jag väntar på att solen skall komma upp.
Vi fick en äldre husvagn igår som jag håller på att sanera.
Plockade ned innervägg-panel och skurat från topp till tå.
Innan kvällning igår hann jag 1 /3 del skurning av vagnen.
Jag skall nu gå ut och fortsätta
*Fast jag gruvar mig...kanske finns nån mus som försökt bosätta sig där undan-7° kylan ??
Hatar verkligen dessa äckeldjur!
För mig växer dessa djur i storlek.
En 7cm mus känns som 1 meter stor äcklig svansprytt monster med krypande löss likt 5 cm stora kryp.... förstår ni att jag HATAR råttor??!
Jag tror jag ska be svärfar sondera terrängen i vagnen först...
