Varför så olika?
Jag förstår att folk lever sina liv olika.
Kulturella , sociala, ekonomiska, kroppsliga eller i vissa fall religiösa.
Det är bra att man själv som individ kan bestämma (om man ej är för sjuk /skadad) hur man vill leva.
Jag är precis som andra. Övertygad att mitt sätt att tänka är rätt men så är det förstådd inte. Jag anser och har övertygelser om olika saker tex. Religion eller hur man skall ställa upp för varandra .
Jag hör och ser hur andra gör och blir iriterrad . Varför bråkar så många? Folk kivas och pratar skit bakom ryggen, vissa sårar genom att låtsas vara långsint över saker som egentligen är obetydliga men de kan inte släppa gamla obetydligt löjliga handlingar.
Sedan så förstår jag inte hur vissa säger att man skall göra eller hjälpa till och rätt som det är ändrar sig och ställer folk förvånande och desperat av att måsta få hjälp.
Jag försöker hjälpa så mycket som jag orkar och kan. Vissa saker är jag helt oduglig på så då får jag tala om detta. Jag kan inte skruva rör, byta stora däck, gräva diken eller sticka mm... Men som sagt andra små saker kan jag.
Till exempel passa barn, städa, leka, laga mat, måla, skriva, baka, rita eller köpa saker som mina barn eller barnbarn behöver i sitt hem. Det behöver inte vara mycket. Det kan duga med att ge gamla blomkrukor eller köpa billiga sandaler. Bara ekonomin tillåter förstås.
Jag är så tacksam att syskonbarn hör av sig för att få hjälp eller sällskap. Jag är så tacksam att barnen vill komma hit för att få umgås.
Jag är så glad att barnbarn blir glad åt det lekrum
jag byggt upp i vårt hus eller att jag köpt kläder åt dem till sitt hus.
Sedan blir jag lika ledsen över att höra hur andra har det svårt.
Hur jobbigt vissa har med sin kroppsmärta, ekonomi,
skadade ägodelar eller andra oförutsedda händelser.
Därför tycket jag det är konstigt att vissa ej förstår att just DERAS handling sårar "mina
