Privilegium
Att få vara barnvakt eller få umgås med barn o barnbarn är det bästa jag vet
Idag har jag lånat honom hela dagen. Han fick även sova över i moommo's säng.
Det som är ovant är att måsta vakna i otta.
-näe natt , sa Liam kl. 5.20
-jo natt sa jag men han tände lyset sedan har det varit full fart.
Vi har hunnit leka massa lekar och för att göra något annat en halvtimme fick han bada balja.
Jag sitter mest i lekfotölj eller på stol och försöker underhålla.
Det regnar ute på 1 dm. nysnö så jag vill inte gå ut. Så då är jag glad att han vill se på pippi-film en stund så jag får vila under värmefilt.
Det är otroligt vad barn anpassar sig till verkligheten. Han accepterar att Moommo måste vila en stund.
Jag tar dagen som den kommer och han får liksom hänga med. Han leker jätte bra själv också.
Att få ha denna kille så ofta jag orkar är ett privilegium och samma är det om hans föräldrar eller min son + flickvän vill umgås med oss.
Jag umgicks precis likadant med min mamma och min mamma umgicks likadant med sin mamma när hon levde OCH att få ha samma kontakt med "alla mina" är underbart!
Ni som valt att inte ha kontakt med era barn /föräldrar på liknande sett som oss är självvalt för er (eller inte självvalt om de inte vill ) så då tycker jag det är underligt att vissa kritiserar att jag umgås så mycke så möjligt.
Rätt som det är , är det försent.
Så blev det för mig och mina barn med min mamma.
Vi saknar alla hennes umgänge!
Så då passar vi på att vara tillsammans så mycket som möjligt OCH så kommer det förbli till livets slut.
Umgås är ett underbart privilegium.
Även om Ni inte tycker det är normal är det normalt för vår kärleksfulla familj!
Lyckligt gift, lyckli över kontakt med barn o barnbarn det är min älskade mans och mitt liv!
